Söndagkväll och jag är helt slut, lille H är inne i någon fas där allt är jobbigt när man inte får som man vill ;) Ovanpå det så är det nog tänder som spökar, lille plutten det är inte lätt alla gånger när allt "jobbigt" kommer på en gång.

Det positiva med H då? Jo han har äntligen kommit på att man kan resa sig upp mot alla möbler/människor sen att han inte lyckas alla gånger är en annan sak ;) Men kul är det att se ögonen tindra och ett leende som sträcker sig från öra till öra av lycka när han faktiskt kommer upp helt själv.

För mig så står det mesta stilla, tråkigt nog.

var hos läkaren på VC för ett tag sen för att få en ny bedömning ang min navel, så en remiss skickades till kirurgen för slutgiltig dom. Men någon tid har jag ännu inte fått och det är fruktansvärt jobbigt för nu har jag ont och vill få rätt hjälp. Det är inte bara naveln som gör ont, även ryggen har fått ta stryck och den kan jag inte få hjälp med förän jag fått rätt på naveln, så det är en ond cirkel allt det här. Har inte ngn remiss kommit till onsdag så får jag ringa dit och höra vad som tar sån himla tid.

Vad har hänt i veckan då? (utöver ovanstående) Lille H är lite krasslig och vi (jag och sambon) har piffat upp både kök och vardagsrum med nya lampor och hyllor. Jag är så förbannat nöjd, kan sitta och titta ut i köket och verkligen känna att det både ser och är riktigt hemtrevligt :)

Nej nu ropar soffan, hej!

Det här är berättelsen om mitt liv med min sambo K och lille H, en berättelse som aldrig kommer att ta slut. Vi kommer säkerligen stötta på motgångar och ha det lika kämpigt som vi kommer ha lycka och glädje i våra liv. För det är de två och jag mot världen, inget kan stoppa oss.

Det här är början, välkomna!